Det var en gång en flicka. En stark flicka som alltid klarade sig, även om hon var tvungen att klara sig själv. Hon kämpade, hon ansträngde sig inte, hon var nog mycket starkare än alla någonsin trott. Alla såg henne som en glad och vacker flicka med många bra egenskaper och få svagheter, en person som de flesta tyckte om, en person som ville alla väl. Hon hjälpte och ställde alltid upp för sina vänner och sin familj för hon älskade dem mer än någon annan.
Hon var inte den som hade jättemånga vänner, hon var den som hade normalt många vänner och de närmsta vänner hon hade gjorde hon verkligen allt för. Hon ville aldrig att någon skulle må dåligt så därför tog hon alltid hand om dem.

       Men någonstans i sitt liv stannade allting upp och hon tyckte det kändes som att själen fastnade i tiden medans hennes kropp fortsatte följa med tiden. Hon tappade sig själv påvägen och fann aldrig sig själv. Men hon var inte svagare för det. Hon fann en bra vän som hade det jobbigt, som hon hjälpte men ändå blev hon sårad av sin vän. De bråkade och skiftade från att vara bästa vänner till kanske bästa ovänner. Tillslut fann dessa tillbaka till varandra och blev mycket bättre vänner än innan. De kunde prata om vad som helst och fanns alltid där för varandra, i vått och torrt. De var bästa vänner och litade verkligen på varandra.

Men en dag hände någonting fruktansvärt och hennes bästa vän gick bort. Nog hade hon känt sig ensam innan, inte helt hel, men nu blev det bara värre. Hon grät på kvällarna och tyckte livet var orättvist, att någon så fin människa skulle försvinna från hennes värld fanns inte.

      Ensamheten spökar över henne ännu idag och hon är inte alls den starka flickan som hon var innan, men hon är fortfarande stark. Ingen borde få vara med om någonting så hemskt som hennes bästa vän drabbades av. Ingen. Ångesten välde upp i henne och hon tyckte allting var hennes fel, trots att hon tillslut var tvungen att medge att hon faktiskt inte kunde gjort någonting. Nu söker hon efter sin saknade halva som hon aldrig hittat och inte riktigt vet om hon verkligen kommer hitta. Hon är den som gråter när ingen ser och inte pratar med sina vänner om hur hon mår för hon vet att det inte finns någon som klarar av att försöka prata med henne om dem, de bara lyssnar, nickar och börjar prata om annat. Hon önskar och ber om att hitta någon som verkligen vill lyssna och tala om för henne att hon inte är ensam för att han verkligen finns där för henne och alltid har en öppen famn för henne om hon känner sig ensam och borta.

                Fortfarande är det bara en dröm, en längtan efter trygghet.

 

Gitarr killen ^__^

25 januari 2009 18:39

Jag hoppas att du vet att du alltid kan prata med mig ^^

 

Cess

28 januari 2009 17:03

Du vet att det finns många som älskar dig. Du är en helt underbar vän. Du är så omtänksam. Jag tycker du är otroligt stark som orkar prata om det som hänt. Själv hade jag bara grävt ner mig själv i mitt mörker :P men du försöker och kämpar. Du har ett mog som många saknar. Och jag finns alltid här om du behöver någon :) Älskar dig gumman :)

http://www.itsgoneforever.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

www.xbangbangyouredead.blogg.se <--- japp, kommer vara aktiv där, kanske kommer tillbaka till denna blogg någon gång, vi får se. :] har ju hänt förut.   anledningen till att jag byter blogg är för att jag ledsnar helt enkelt. Jag vill ha nya f...

asdasdasd!!   JAHA! MEN VAD ROLIGT ATT MAN MISSADE HELA FÖRSTA PERIODEN FÖR ATT PPV INTE HAR NÅ LIV! Jaja, nu verkar det fungera i alla fall, hoppas det fungerar under matchen också och inte bara i pausen. Missade tre mål, två Luleå mål och ett r...

halloooouh!   Idag har jag varit ooootroligt trött, men eftersom att jag slutade halv ett så åkte jag hem, gick in på datorn en stund och sedan vilade jag. Jag kan säga att det var hur skönt som helst och jag blev så mycket piggare efter att ha v...

ÄR INTE OKEJ!!   förstå vad himla less jag blir på de som härmas. Det är typ synd om dem för de fattar inte att de gör det själv. Det är synd att man känner de som gör sådant för man kan inte dela saker med dem på samma sätt som man kan med andra...

mnh.   Det är verkligen inte bra alltså, åh. Men ja, det blir väl det I guess. Jag ska mest troligt inte fortsätta med innebandyn, det känns jobbigt att sluta eller att ta det beslutet, men det känns inte rätt. Samtidigt känns det som jag sviker,...