Ja, min dag blev sämst. Jag vet inte, men skoldagen var väl rätt okej. men ändå. jag mår inge vidare efter bussturen hem, gör knappast om det, nej, fy fan.

   Det är som att typ satsa. Våga satsa på någonting man egentligen är rädd för. Kanske typ att hoppa falskärm. Det är som att undvika det, fast man vet att man måste göra det någon gång för annars kan man inte gå vidare (nu var fallskärmshoppning ett dåligt exempel, men ja) det är som att du inbillar dig det värsta som kan hända, för sist du utförde det så blev allt så fel att det skrämde dig helt. Men du samlar mod, håller dig undan från det ett tag för att sedan våga när du har samlat allt mod. När du väl hoppar kommer paniken, ångesten från sist du gjorde det. Allting snurrar och världen är helt bortblåst.

Det går inte att beskriva, men i alla fall så var bussturen hemsk idag, hem alltså. Jag hade samlat mod och allt och verkligen bestämt mig för att åka buss, men jag visste att om den var full så folk var tvungen att stå upp så skulle jag knappt klara det. Men ja, jag hoppades på att den inte skulle vara det ändå (för det var den när vi åkte buss sista gången, innan allt hemskt hände, när du var så förstörd och ledsen.) Så klev jag in på den proppfulla bussen, satte mig på en plats som var ledig och till en början var allting lugnt. Musiken i mina öron fick mig avslappnad och färden hem började. Plötsligt hör jag en hemsk mobilringsignal, folk pratar högre en vanligt, någon puttar till bakom platsen jag sitter på och en annan skuffar till mig i sidan. Jag hör inte musiken längre utan bara massor med folk som pratar och jag kan inte kolla ut för det sitter någon bredvid mig ivägen för fönstret. Jag får rent av panik, kommer ihåg hur det var den där dagen då vi stod på bussen. En klump bildades i halsen och jag började bli gråtfärdig. Jag ville stiga av, jag ville kasta mig ut från bussen, men det var så mycket folk ivägen. Jag satt kvar. väntade, paniken blev allt starkare. tillslut var det inte lika mycket folk kvar så jag bytte plats till ett fönster. Kollade ut och försökte slappna av, det var då jag la märket till huvudvärken och yrseln, hur stel jag egentligen var och hur jag bet ihop tänderna och pressade tungan mot gommen. När jag kom till min gata snubblade jag ut från bussen och började gråta.

Jag åker inte hem med buss nå mer om jag vet att den är full.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

www.xbangbangyouredead.blogg.se <--- japp, kommer vara aktiv där, kanske kommer tillbaka till denna blogg någon gång, vi får se. :] har ju hänt förut.   anledningen till att jag byter blogg är för att jag ledsnar helt enkelt. Jag vill ha nya f...

asdasdasd!!   JAHA! MEN VAD ROLIGT ATT MAN MISSADE HELA FÖRSTA PERIODEN FÖR ATT PPV INTE HAR NÅ LIV! Jaja, nu verkar det fungera i alla fall, hoppas det fungerar under matchen också och inte bara i pausen. Missade tre mål, två Luleå mål och ett r...

halloooouh!   Idag har jag varit ooootroligt trött, men eftersom att jag slutade halv ett så åkte jag hem, gick in på datorn en stund och sedan vilade jag. Jag kan säga att det var hur skönt som helst och jag blev så mycket piggare efter att ha v...

ÄR INTE OKEJ!!   förstå vad himla less jag blir på de som härmas. Det är typ synd om dem för de fattar inte att de gör det själv. Det är synd att man känner de som gör sådant för man kan inte dela saker med dem på samma sätt som man kan med andra...

mnh.   Det är verkligen inte bra alltså, åh. Men ja, det blir väl det I guess. Jag ska mest troligt inte fortsätta med innebandyn, det känns jobbigt att sluta eller att ta det beslutet, men det känns inte rätt. Samtidigt känns det som jag sviker,...